Kort uppdatering

Har haft utbildning hela dagen och fick smyga iväg när Linné ringde.

Som jag började misstänka, det känns som om kroppen svarar snabbare den här gången. Kanske för att jag sprayat en extra vecka eller bara därför att jag hade önskat en dags senare plock...

Nåväl, kroppen måste ju få styra och det innebär att det blir plock på måndag. Såklart enda dagen då jag hade en inbokad kund... Men det går förstås att ändra...

Känner av magen en del. Börjar oroa mig för överstimulering eller annat. Jag har bokat in ett besök hos en vän på torsdag och hon har haft lite körigt så hon avbokade ett tidigare besök och skrev i sms att "det enda som kan hindra är dödsfall eller sjukhus"...Arghhh, sjukhus, tänk om jag ligger inlagd för överstimulering.... Nojigt, jag vet. Men jag kan inte undgå att ta till mig det som ni andra varit med om. Men jag kan ju inget påverka utan nu gäller puregon torsdag och fredag, ägglossningsspruta lördag, paus söndag och sen en lullig måndag.

Har inte bestämt om jag ska sjukskriva mig eller bara vara frånvarande på måndag....ett gissel att man ska behöva hålla på så här för att bli gravid. Smussla för chefen för att inte få sämre förutsättningar i löneförhandlingar osv. Jag har inget fog för att det skulle bli så, men jag vågar inte chansa.

Nu är det verkligen sista gången vi gör detta, och just nu känns det så skönt. Så skönt att slippa springa på apoteket och ta ut medicin för tusentals kronor, skönt att slippa komma ihåg spray, sprutor och annat. Inte behöva åka tre gånger till Uppsala för 10-minuters besök. Just nu känns det bara skönt.

En fråga återstår dock. Ska vi sätta tillbaka ett eller två? Vi har ju tidigare pratat om två, men är vi redo för eventualiteten att det skulle kunna funka? Vet faktiskt inte. Just nu vet jag inte om vi är redo för att det skulle kunna bli ett. Pausen har visat att livet går vidare. Vår dotter är stor, klarar massor, vi kan göra saker vi inte gjort på några år, vi har helt enkelt blivit bekväma... Samtidigt är ju de små så goa, så härliga, jag vill vara gravid, jag vill att vår dotter ska ha syskon, och eftersom det skulle bli 8 år mellan barnen är det väl bättre att få två samtidigt så de får syskon i samma ålder. Ja, sådär går mina tankar.

Vi får se var vi hamnar, om vi får några tillbaka alls. Det vet vi ju inte förrän onsdag...det är ju absolut ingen självklarhet. Även om vi har några i frysen.

Livet tar sina konstiga vägar och jag tror ju att det finns en mening med allt, så vi får se vad vår mening är.

Semester och dataproblem

Har kommit hem efter en skön vecka i Grekland. Härligt att bara koppla av, sola, bada och läsa böcker. Vi har verkligen tagit det lugnt.

Började med sprutorna under tiden och det funkade också bra. Var lite orolig inför att ta ampullerna med i handbagaget och att tullen skulle ha synpunkter men det gick så bra så...

Idag har jag varit på VUL och det såg väl bra ut. Får besked imorgon när det blir plock, men troligen tisdag eller onsdag. Har fortfarande en märklig distans till hela behandlingen och längtar bara efter att nästa veckas ingrepp är över. Mycket för att det är pyssligt att vara borta från jobbet och skylla på diverse konstiga saker. Sen får vi se hur det känns när man väl är där. Kanske annorlunda eller samma lika.

Känner av magen lite mer redan nu och börjar fundera om jag "går igång" snabbare bara för att jag sprayat en extra vecka. Eller så har jag bara glömt hur det var. Minnet är kort ibland :)

Som grädde på moset har vi för tillfället ingen dator hemma. Har haft sk hem-pc som skulle lämnas tillbaka så mitt ibland allt annat var vi tvungna att köpa en ny dator som vi nu håller på att uppdatera med program, virusprogram mm så jag kommer tyvärr inte att skriva så mycket just nu är jag rädd. Försöker skriva via jobbdatorn, men det blir oftast så kort om tid under arbetstid. Ska i alla fall försöka hinna rapportera lite.

Ska nu försöka hinna kolla hur ni andra har det. Återigen är jag totalt efter i händelserna...

Medveten bortträngning?

Jag vet...jag är usel. Jag har inte uppdaterat min blogg på länge, jag har inte läst andras bloggar som jag sa....jag har inte gjort nåt som involverar ivf och behandlingen. Ja, förutom att ha påbörjat min egen förstås...

Är inne på tredje veckan med spray. Har konstigt nog varit på bra humör hela tiden, bara några små svettningar men i övrigt nada. Tänker inte på behandlingen, har t o m varit så okoncentrerad att jag ibland glömt att ta sprayen. Det är som att det bara är nåt som händer parallellt med mitt vanliga hektiska liv. Jag känner mig inte delaktig. Och det är ju en jäkligt konstig situation :)

Efter fem dagars försök att komma fram på telefon till Linné lyckades jag faktiskt idag. Fick nu tider för sprutstart, vul och doser. Inte ens det hjälpte. Fortfarande känner jag mig helt oinvolverad.

Jag börjar undra om det har med självförsvar att göra? Jag kanske undermedvetet lever mitt liv som om vi inte får fler barn, ser nackdelar med att få en (eller två?) små bebisar som skulle hindra mig att leva mitt nu rätt bekväma och ibland kanske själviska liv med en hobby som tar upp lika mycket tid som mitt heltidsjobb. Vår dotter är stor, man kan resonera med henne, man kan åka iväg med henne på ett enkelt sätt, inga blöjor som ska bytas, man behöver inte passa henne i tid och otid...ja listan kan göras lång.

Gör jag detta för att skydda mig själv? Just nu känner jag att det kvittar hur det går den här ivf-en. Jag har vant mig vid det här livet efter det sista misslyckandet. Det har varit skönt att slippa det ett tag. Jag är rädd att hamna i det där hemska som ytterligare ett misslyckat försök troligen leder till. Är det värt risken? Jag vet ju att livet går vidare även om vi misslyckas och det är skönt att veta det. Det jag oroar mig för att att jag undrar om jag egentligen vill ha fler barn eller om jag bara tror det. Eller tror jag att jag inte vill ha fler barn för att skydda mig själv?

Ja, herregud. Mycket svammel. Känslan kanske kommer när det närmar sig. Tills dess får jag försöka vara duktig och komma ihåg spray och sprutor som man ska.