onsdag 14 maj 2008

Medveten bortträngning?

Jag vet...jag är usel. Jag har inte uppdaterat min blogg på länge, jag har inte läst andras bloggar som jag sa....jag har inte gjort nåt som involverar ivf och behandlingen. Ja, förutom att ha påbörjat min egen förstås...

Är inne på tredje veckan med spray. Har konstigt nog varit på bra humör hela tiden, bara några små svettningar men i övrigt nada. Tänker inte på behandlingen, har t o m varit så okoncentrerad att jag ibland glömt att ta sprayen. Det är som att det bara är nåt som händer parallellt med mitt vanliga hektiska liv. Jag känner mig inte delaktig. Och det är ju en jäkligt konstig situation :)

Efter fem dagars försök att komma fram på telefon till Linné lyckades jag faktiskt idag. Fick nu tider för sprutstart, vul och doser. Inte ens det hjälpte. Fortfarande känner jag mig helt oinvolverad.

Jag börjar undra om det har med självförsvar att göra? Jag kanske undermedvetet lever mitt liv som om vi inte får fler barn, ser nackdelar med att få en (eller två?) små bebisar som skulle hindra mig att leva mitt nu rätt bekväma och ibland kanske själviska liv med en hobby som tar upp lika mycket tid som mitt heltidsjobb. Vår dotter är stor, man kan resonera med henne, man kan åka iväg med henne på ett enkelt sätt, inga blöjor som ska bytas, man behöver inte passa henne i tid och otid...ja listan kan göras lång.

Gör jag detta för att skydda mig själv? Just nu känner jag att det kvittar hur det går den här ivf-en. Jag har vant mig vid det här livet efter det sista misslyckandet. Det har varit skönt att slippa det ett tag. Jag är rädd att hamna i det där hemska som ytterligare ett misslyckat försök troligen leder till. Är det värt risken? Jag vet ju att livet går vidare även om vi misslyckas och det är skönt att veta det. Det jag oroar mig för att att jag undrar om jag egentligen vill ha fler barn eller om jag bara tror det. Eller tror jag att jag inte vill ha fler barn för att skydda mig själv?

Ja, herregud. Mycket svammel. Känslan kanske kommer när det närmar sig. Tills dess får jag försöka vara duktig och komma ihåg spray och sprutor som man ska.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Även om motivationen inte är på topp just nu så är jag övertygad om att känslorna kommer att ändra sig när sprayperioden är slut och du börjar IVF-behandlingen på "riktigt". Jag har inte själv kört långa metoden, men jag kan tänka mig att det kan upplevas som en enda lång transportsträcka. Håll ut och ge inte upp! Ser fram emot många nya inlägg från dig. Kram, Kaica

Anonym sa...

Det är väl ganska skönt (och sunt!) att ha perioder när man inte läser allt och engagerar sig i allt och alla. Jag tror man behöver få gå på halvfart ibland. Jag tror inte att det påverkar hur något blir, bara positivt i så fall. En mental paus är nog inte så dumt.

Håller tummarna för er!