Tiden läker

Har haft några jobbiga veckor, men som man brukar säga. Tiden läker alla sår...och det är väl sant...

Känner mig fortfarande väldigt känslig när det rör behandlingen, och har svårt att besvara alla frågor om hur det gått, hur jag mår osv. Har kollegor och vänner som vet om och som självklart bryr sig och undrar... Det går bättre och bättre men jag tror också att jag blivit bättre på att byta ämne. Det värsta är när man sitter på en restaurang eller på jobbet i öppet landskap. Det går ju inte att sitta där o gråta, då får man svara enstavigt och byta ämne.

Har dessutom åkt på nåt konstigt virus eller så. Mår illa och har ont i magen. Helt knäckt, orkade knappt hålla ögonen öppna under förmiddan. Dottern mådde också konstigt i helgen och hade varit hängig i skolan. Jag trodde först jag åkt på nån slags stressmage efter att ha varit stressad över jobb, behandling, prestation och sen misslyckandet som man försöker parera under arbetstid, men nu tror jag att det är nåt annat... Så jag blir hemma imorgon, tänkte sova hela dan om det går. Kanske man vaknar upp till ett gladare jag, mera stärkt och redo att gå vidare.

Vi tänkte ju ta en månads paus. Nu blev det så att vi har bokat en resa till Grekland av en ren slump. För att få lite miljöombyte tänkte vi unna oss det trots att det inte var vår ursprungliga plan att lägga pengar på sånt. Då blev ju genast nästa fråga, krockar det med behandlingen? Förmodligen... så nu får jag ringa kliniken och höra om vi lyckas få till det innan sommaren. Annars måste vi kanske köra nu, eller vänta till efter semesteruppehållet...