Klimakteriehäxa och skolpolis?

Så har jag gått igenom en riktig "sur-måndag". I alla fall morgonen...

Det började med att dottern skulle prova ett par jeans jag köpt på rean. (m= hormonell och lite överkänslig morsa, D- en alldeles vanlig hormonell snart 7-åring som m inte alls förstår sig på ibland)

M - "Kan du inte ha dem så måste jag lämna tillbaka dem".
D - Måste jag....suck....
M - Ja, om dom inte passar så måste jag lämna tillbaka dem
D - ok...suck...äh...dom passar inte...

Här fick jag bryta in eftersom dom visst passade. Hjälpte henne att knäppa och se, de passade jättefint. Inte för låga, inte för tighta, av smal modell nertill men ok ändå...

M- Bra, då kan du ha dem
D - måste jag ha dem idag?
M - jag har ju lagt fram alla kläder, men om du inte vill så får du väl ta fram nåt själv
D - Ok...suck...om du så gärna vill det så har jag dom väl....

(hoppla tänkte morsan, gick det så lätt??? Konstigt...)

Sa till dottern att hon kanske ville ha ett linne under tunikan. Och då bröt helvetet lös! Dottern uppe på sitt rum storgråtande för att hon "hiiiittar iiiiiinget linne som passar*snyft*" Vaddå inte passar? `
M - det här då?
D - nej, det går inte ner i byxorna. Då vill jag inte ha dom här byxorna!!!!
Så det var det allt handlade om. Att hitta en anledning till att slippa jeansen....efter en stund brast det för mig. Jag gick upp, eller ärligt talat, jag kanske stampade så där skönt som man gör när man är fly förbannad... Ryckte byxorna från golvet, sa till dottern att det fick vara nog. Hädanefter fick hon klara sig utan nya kläder (hon vägrar följa med för att köpa kläder till sig själv) och jag skulle nu lämna tillbaka dom här byxorna. Jag vägrar betala för kläder som inte ska användas!
Dottern som gråter "Men jag ska ha dom....I Morgon!!!!"

Arghh...jag blev galen. Släppte jeansen och gick ner till min frukost. Kände att jag inte orkade mer...

För att avsluta just den historien så blev vi faktiskt sams innan vi åkte hemifrån. Vi behövde väl båda lugna ner oss....dock ligger jeansen kvar i dotterns rum. Får se om de kommer på imorgon...

Så lämnades D i skolan och allt var frid o fröjd. Tills jag kommer utanför dagiset, gående på cykelbanan... Vad möts jag av. Jo! En karl körande sin BMW och sina två barn. Ojojoj - he just messed with the wrong girl!!! Om han hade vetat hade han nog lagt backen i och swishat iväg...

Redo för en ny fight stoppade jag bilen. Han vevade ner rutan, och jag påpekade att det är förbud att köra bilen där. Som svar: Öh, men , det finns ju ingen parkering!
M- Det finns ju hela gatan! Det är förbud att köra här och vi försöker stoppa trafiken här på skolområdet innan nåt händer!
BMW- "Öh, men se vad som hände med min backspegel sist jag parkerade! (han syftade säkert på nån liten repa eller så"
M - (Nu på krigsstigen) Tänk om det är dina barn som blir påkörda nästa gång!!!!! (fattar han inte nu så fattar han aldrig)
BMW - Åh...har nån blivit påkörd???

Tydligen måste nån bli påkörd innan karlar med fina bilar och alldeles för lata ben kan parkera en bit ifrån skolan för att gående lämna sina barn!!!!!

Förlåt mig, men jag drog till en vit lögn och sa att det varit nära ett par gånger. Och nu i efterhand har jag ju kommit på ett gäng drypande kommentarer, men vad hjälper det?

Nåvl, han sa att han skulle vända och jag hoppas att han fick en liten tankeställare. Har inte så stort hopp om det, men skam den som ger sig.

Jag gick i alla fall iväg till min bil, parkerad låååångt uppe på gatan, med starka steg och en sträckt rygg. Kändes som om jag fått råg i ryggen och haft kurage nog att säga ifrån nåt som är fel. Ha, morsa - BMW-kille Kanske 1-0?