Idag skulle jag dessutom behöva lite tid i en varm bubbelpool eller bastu. Jag är öm! Var igår på mitt livs första yogapass, och intet ont anande gick jag till ett ashtangainspirerat pass, som jag nu vet är ett av den hårdare typen. Skitskoj, svårt, roligt, lärorikt osv. Men idag...oj vad min kropp är trött. Som helt otränad kanske man inte ska börja med ett sånt här pass, men vad gör man :) Jag skrattade gott när vi skulderstående skulle böja ner benen mot golvet för att sen göra en lotus...hahahaha...där var jag tvungen att ge upp. Trädet var en annan rolig övning. Medan instruktören visade hur man skulle göra hela övningen, hade jag inte ens hunnit lista ut vilken arm som skulle hålla foten... Men jag tror jag kan lära mig det här. Har ju hållit på massor med aerobics o anser mig ha hyfsat kroppskontroll och taktkänsla, så nog vore det väl sjutton om jag inte skulle fixa det här. Men det kräver nog sin beskärda del av sträckningar o töjningar. För om det är nåt som hänt sen man fyllde 30, så är det att man är både slappare och stelare i kroppen :)
Behandlingen löper på. Igår när jag skulle ta sprutan tyckte jag att det kändes så konstigt när jag tryckte in pennan för att spruta in puregonet. Hmmm...flera hack i taget, inget spill och sen inget som syntes på magen när jag var klar. Det brukar alltid vara en liten, liten droppe som syns vid sticket. När jag sen kollade sprutan upptäckte jag att den inte var ordentligt hopskruvad... Oj, provade flera gånger vad skillnaden var, och kom till slut fram till att jag troligen inte fått nån injektion alls. Det hade bara snurrat runt i pennan. Rådfrågade min logiskt tänkande man som tittade på ampullen, räknade antal injektioner före den här och kom snabbt fram till att jag inte fått nåt. Jag litar ju fullständigt på honom och tog helt sonika en ny dos. Vi får hoppas att logiken ledde rätt, så att jag inte blir en äggfabrik!
Snart dags för vul. Ska bli skönt att börja närma sig mållinjen nu...
