Inbillningens tid är här - igen

Så har jag haft mitt lilla embryo i magen i 5 dagar. Redan dan efter började inbillningarna, känner jag inte lite här, lite där...hmmm....sträcker, sticker i magen, hur känns brösten osv...

Det är väl bara att inse att tankens makt är stor. Enormt stor i dessa sammanhang.

Idag inser jag att jag snart är halvvägs. Och vips vad fort det har gått. Det har det faktiskt. Och jag måste ju säga att jag känner mig positiv än så länge. Den positive dr O gav hopp, och jag tycker att jag har känt av min kropp på ett helt annat sätt än senast (det kan faktiskt bero på att jag glömt förra gången...). Plus att jag faktiskt har lite spända bröst nu igen. Låt oss hoppas att det håller i sig. Andra tecken är att jag känner av stickningar kring äggstockarna och en något ökad aptit. (för tidigt jag vet, men jag låter kroppen styra:)

Det berömda toapapperstestet visade en litenliten aning ljusljus rosa idag, och genast kom tanken på nidationsblödning...ja jag vet att det kan vara vad som helst, men tanken kändes bra så den får vara kvar...så länge det inte blir nåt mer så är jag glad.

Det känns som om jag bestämt mig för att bli gravid den här månaden. Jag vet inte om det känns så imorgon, för då är det ju den förhatliga dag 6 då deppen brukar komma, men idag känns det så. Jag lever livet i nuet och då får det vara så idag. Imorgon kanske det är annat ljud i skällan. Av rädsla för ett enormt stort fall i avgrunden nästa vecka försöker jag faktiskt att tygla min glädje något, men som ni alla vet är det lättare sagt än gjort. När man så gärna vill vara gravid är det svårt att inte ta alla tecknen som ett tecken på att det gått vägen....