Fort går det...

Skulle ju skriva om jag hittade nåt intressant, och visst gjorde jag det. Vilka spånskallar som kommenterar artiklar... just den jag tidigare skrev om i mitt inlägg. Nu har kommentarerna haglat och de flesta verkar tro att vi som håller på med ivf är karriärister i 40-årsåldern som inte har fattat att den biologiska klockan tickar.... http://www.expressen.se/halsa/1.981450/manga-kvinnor-vantar-for-lange

Suck. Man kan ju bli trött för mindre. Varför ska det vara så svårt att få upp det här ämnet på sin rätta nivå? Kanske man borde skriva till Expressen och påpeka detta, så att de följer upp och visar hur det faktiskt kan se ut... Får se om jag orkar. Just nu känner jag mig bara jävligt irriterad på allt och alla. Är det för att man varit tillsammans med sin familj i snart en vecka :) Kanske det är så illa, en ledig helg med lite julstress plus en julafton med familjen var allt jag klarade...

Insåg en annan sak förra veckan. Svåger, svägerska o deras lilla barn på 1 år var hemma. Gud vad dom små liven stökar ner. Inte blir det väl bättre av att svägerskan inte alls verkar vara så brydd om köttbullar på golvet, saker som slås ner i vårt ekbord osv. Jag påpekade klart och tydligt för lilla barnet att så där gör man inte, och det har aldrig dottern fått göra heller. Fick två stora förvånade ögon tillbaka :) Nåja, lika bra att lägga ribban på en gång...
När de åkt hem sa jag till min man att vi kanske inte vill ha fler barn, undermedvetet kanske det är så det ligger till? Kan det vara så att vi bara tror vi vill ha fler barn men egentligen inte är några bra föräldrar och alldeles för bekväma nu med vårt stora barn.... Huh, hemska tanke....

Vi får väl se vad livet har i beredskap för oss. Kanske ett syskon, kanske vi bara får fortsätta där vi är nu...