Livet utanför

Så har jag gjort det sista testet, som jag förstås trodde skulle vara negativt, och tyvärr också fick rätt. Så nu är man ute ur leken. Åtminstone för ett tag. Jag har lite blandade känslor om det. Och så mycket som jag grät förra veckan, har gjort att jag hållit huvudet kallt den här veckan. Det var ju väntat. Nu är man utanför, definitivt utanför spelet.

Ena sidan av mig är förstås förtvivlad över att man inte lyckades den här gången. Ett positivt svar att ge till släkt och vänner i julklapp hade varit fint...men vi får leta andra klappar i år... En annan sida av mig är glad över pausen i behandlingen, att inte behöva påfrestningarna på kropp och själ som en behandling faktiskt innebär. Nu kan vi försöka leva ett vanligt liv. Ett liv som inte kretsar kring dagar, sprayer, provtagning, kissa i burk osv. Vi kan bara vara...leva med andra tankar i huvudet. Vi kanske till fullo kan koncentrera oss på det som vi egentligen lever för. Vår dotter, våra vänner, vår fritid som vi värderar högt. Man kan prestera normalt på jobbet. Som en idogt arbetande tjej är det jobbigt att ha tankarna på annat håll och att inte kunna boka sina arbetsdagar som vanligt pga behandling...

Min sista sida, en liten gnutta hopp, som kanske sitter där långt nere i hälen...vet faktiskt inte riktigt var, men jag är rätt säker att den finns där nånstans... Den hoppas ju förstås på att ett mirakel ska ske! Jag vet, det är dumt, naivt och fullständingt idiotiskt. Men det har ju hänt förr...kan ju hända igen...tänk om vi lyckas själva den här månaden....

Puh...jag vet. Löjligt och dumt. Men dock. Det finns där och jag kan inte förtränga det...

Så vi får väl se vilken av sidorna som får njuta av tillvaron. Jag hoppas att vi ska ha några härliga veckor, innan det är dags för behandling igen. Imorgon ska jag ringa kliniken för att få reda på när vi ska sätta igång igen. Hmmm...måste nog fråga om vad som händer om vi skulle bli naturligt gravida. Undrar om vi då har kvar våra två betalade försök. För då skulle det ju inte vara dem vi har att tacka för barnet... :)