Det verkar som om dag 6 istället inföll dag 7. Känner mig inte alls så positiv idag.
Brösten känns inte alls lika ömma, har bara haft nån enstaka ilning/stickning i livmoderstrakten. Önskar ju att det stack hela tiden...
Kanske det är så att hormonerna nu håller på att gå ur kroppen, innan ev graviditetshormoner ska slå till. Om de gör det förstås...just nu känns det som att det inte kommer att lyckas den här gången heller...deppen har slagit till.
Mitt förnuftiga jag säger mig att det inte är lönt att ta ut vare sig sorg eller lycka i förskott utan bara avvakta och försöka tänka på annat. Den impulsiva sidan säger åt mig än det ena än det andra...
Och givetvis vet jag att det lär visa sig hur det går, förr eller senare. Men ack vad jag önskar att det ska gå bra....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
och det önskar jag med...att det ska gå vägen
t = Tisalen som snubblade på tangenterna
Hej, "depp"-Zelda. Känner igen mig. Du ska inte tänka negativt ännu. Dag 6-7 är mystiska, oförnimbara dagar. Bara att överleva. Håller tummarna!!
Kram, Kaica
Skicka en kommentar